Man blir lite orolig när klockan tickat förbi den där magiska första perioden under de första 20 minuterna i en hemmamatch på San Mamés.

Det brukar vara under den första delen av första halvleken då nätet brukar rassla bakom målvakten i bortalaget åtminstone en gång. Men Villarreal lät sig inte skrämmas av baskiska kampsånger och lejon i rödvitt.

Villarreal lyckades göra det enda målet på nick, genom Marco Rubén i den 58:e minuten och Athletic Club kunde inte kontra utan blev utan poäng än en gång när ett storlag kom på besök.

Första halvlek börjar bra med mycket bollinnehav av hemmalaget. Caparrós matchade Orbaiz på mitten istället för Gurpegi. Förmodligen för att få bättre passningsspel på mitten. Men om Athletic hade mycket boll så hade de få riktiga målchanser. Det var Llorente som tidigt i matchen fick huvudet på en Lopez-frispark men nickade strax utanför. Annars var det halvchanser, ströbollar och sne'studsar som skalade lite farligheter i Villarreals straffområde.

Villarreal tog det väldigt lugnt i första halvlek och hade säkert läst på sin läxa. Stå upp i första halvlek och låt den baskiska förstavågen ebba ut och sen smyger vi in i matchen successivt.

Det var precis det som hände för i andra halvlek så spelade Villarreal mer offensivt och man skapade mer tryck kring hemmalagets straffområde men fortfarnde har inget av lagen några superheta målchanser.

Men som en blixt från klar himmel så efter en snabb frispark så hittar Borja Valero en helt fristående Marco Rubén som snyggt kan nicka in 1-0 till bortalaget. Överraskade hemmaspelare tappar markeringen och lite av en kalldusch. Även om Villarreal spelat upp sig ordentligt i andra halvlek.

Framåt för de rödvita är det väldigt statiskt och slarvigt passningsspel i sista tredjedelen av planen. Muniain kom till skott några gånger. Llorente hade en bra nick som Diego Lopez i Villarreal-buren gör en fin räddning på annars finns det inga riktiga kvitteringslägen.

Urko Vera slängs in tillsammans med Susaeta som visserligen får en chans till kvittering men även det läget reds ut av en utmärkt målvakt hos gula u-båtarna. Vera visar mycket engagemang men hamnar ofta offside och det blir aldrig något riktigt tryck på slutet som det ändå brukar bli när Athletic ligger under i slutminuterna.

Sammanfattningsvis så är Athletic Club i dagsläget en storlek för liten när det verkligen gäller och Champions League kan vi nog glömma för den här gången. Tolv poäng upp till Villarreal nu. Kanske tre poäng till upp till Valencia beroende på hur det går för dem mot Sevilla.

Det var mycket snack på förhand om att det var sista chansen och att det satsas på den här matchen och det blev lite motsatt effekt. Istället för framåt och jävlar anamma så blev det lite valpigt och ängsligt. Sen råkar Villarreal sätta sin chans och Athletic gör det inte.

Det handlar mycket om att vara effektiv i såna här matcher, och vi är ändå inte långt efter storlagen då det blivit många uddamålsförluster. Nästa år blir det oavgjort eller vinst i de matcherna istället.

Matchens spelare i Villarreal är naturligtvis Diego Lopez som räddade de farligaste chanserna från hemmalaget. I Athletic tycker jag att Ekiza bara blir bättre och bättre. Jag är oerhört imponerad av hans mogna spel. Hans spel man mot man är fascinerande. Hans kvick och hans tajming i brytningar och glidtacklingar är formidabel. Han ser så självsäker ut och bjuder reder ut alla möjliga trassliga situationer som hans medspelare sätter honom, eller sig själva, i.

Jag sticker ut hakan och säger att han kan redan vara en av Spaniens bästa mittbackar. Just nu i alla fall. Han kommer bara att bli bättre om han får vara skadefri. För fortsatt förtroende kommer han att få. Det är jag övertygad om. San José sitter nog mer illa till om eventuella förändringar görs i backlinjen.

Matchstatistik
@ Athletic-club.net