Maravilla
David Villa kom 2003 till Zaragoza på transfer från Sporting Gijon. I sin nya klubb gjorde omgående ligadebut, och det tog bara tre omgångar innan han nätade för sin nya klubb. Det målet kom att efterföljas av ytterligare 52 andra under de tre säsongerna han spenderade i klubben.
Höjdpunkten kom 2004 när laget stod som vinnare av Copa del Rey. Det började visserligen inte så bra då Beckham i mitten av första halvlek smällde in en frispark, men Zaragoza svarade omgående med en kvittering. Sedan var det dags för David Villa att sätta sin prägel på matchen. Efter en frisparksvariant kapades han bakifrån av Guti och domaren kunde inget annat än att peka på straffpunkten. Villa tog själv hand om straffen och 2-1 var ett faktum. I andra halvlek kvitterade Real, men i förlängningen var det Zaragoza som drog det längsta strået när Galletti pricksköt 3-2 till fansens stora jubel. Var finalen spelades? I Barcelona.
Fansen fortsatte att njuta av Villas prestationer vilket fick dem att börja sjunga ”illa illa illa, Villa maravilla (underbar)” om skyttekungen. El Guaje, som han kallas i hemregionen Asturien, är fortfarande ihågkommen i Zaragoza, och för spelaren själv är kärleken besvarad - även om han på lördag kommer svettas under den blåröda tröjan i stället för den blåvita.
 
Mittbackar
Under sina ungdomsår i la Masia höll Gerard Piqué för det mesta till på defensiva mittfältet. När han 2004, i stället för att skriva på ett proffskontrakt med moderklubben, accepterade en flytt till Manchester United var det främst för att förstärka backlinjen.
Efter ett par år med väldigt sporadisk speltid valde spelaren i samförstånd med klubben att lånas ut till Zaragoza under säsongen 06/07. I låneavtalet fanns en klausul som krävde att Piqué skulle få spela minst 20 matcher. Det skulle bli 22 matcher till slut, och han var en bidragande orsak till att klubben spelade till sig en sjätteplats i ligan. Vem han bildade mittpackspar tillsammans med? Gabriel Milito. Barcelona var därefter inte sena att knyta till sig den hårfagre argentinaren som direkt efter säsongen valde att skriva på för los blaugranas. Året därpå skulle de båda spelarna åter förenas då Piqué återvände till sin moderklubb.
För Milito blev åren i Barcelona mindre kul. En skada i slutet av säsongen 07/08 höll honom borta från fotbollsplanen i över 600 dagar. Dessvärre kom han aldrig tillbaka till sitt forna jag och lämnade Katalonien 2011. I somras valde han också att helt avsluta sin karriär som spelare. Piqué befinner sig mitt uppe i sin egen karriär, och utan tiden i Zaragoza är det tveksamt om den hade varit lika spikrak och självklar.
 
Barças bidrag, på gott och ont
Spelare har inte bara tagit vägen från Zaragoza, det finns även de som gått motsatt håll. För att börja med det goda får vi gå tillbaka till 1979. Det var året då en tanig tolvåring bankade på dörren till FC Barcelonas ungdomsakademi. Pojken hette Mohammed Ali Amar och hade precis som sina jämnåriga kamrater en väldigt fin teknik, även om han kunde bete sig lite väl egoistiskt och odisciplinerat. Även om Mohammed, som senare kom att kallas Nayim, tog sig hela vägen till A-laget blev det bara en handfull matcher i den blåröda tröjan. Precis som Piqué valde Nayim att lämna det spanska fastlandet för de engelska öarna, i det här fallet Tottenham.
Efter fem år och en FA-cuptitel i bagaget återvände han till hemlandet 1993 med destination Zaragoza. Han var, precis som Villa, en av spelarna i cupfinalen mot Real Madrid. Segern där förde laget till spel i Europa, och ganska exakt ett år efter segern på Camp Nou avgjorde han cupvinnarcupfinalen mot Arsenal med en skottlobb från 45 meter. Ett mål det fortfarande talas om idag på la Romareda. Ett mål David Seeman fortfarande drömmer mardrömmar om.
 
Och så det onda. När Barcelona avslutat säsongen 07/08 på ett nästintill katastrofalt sätt, (med en 1-4 förlust mot Real Madrid som grädde på moset), valde klubben att göra sig av med ett antal spelare. En av de som inte fick förnyat förtroende var brassen Edmilson. Efter en misslyckad och skadefylld säsong i Villarreal och ett något bättre år i Palmeiras valde ett sargat Zaragoza att 2010 knyta till sig spelaren på fri transfer.
Tanken var att han skulle tillföra rutin och stabilitet på det defensiva mittfältet, men det gick väl sådär, i alla fall med stabiliteten. I stället fick man en spelare som mer var intresserad av att leverera utanför planen. Detta med uttalanden som bara lade mer ved på elden i en redan infekterad debatt kring lagets uteblivna framgångar och undermåliga spel. Det finns en historia, sann eller falsk, som berättar om en match där målvakten sprang fler meter än Edmilson. Det värsta är att det förmodligen är sant. José Edmílson Gomes de Moraes lämnade klubben i juni 2011. Inte en dag för tidigt om man frågar den gemene Zaragozasupportern.
 
Ytterligare beröringspunkter
Under Frank Rijkaards tredje år i Ajax hamnade den blivande Barcatränaren flera gånger i blåsväder och ”meningsutbyte” med tränaren. Till sist gick det så långt att Rijkaard under en träning valde att lämna träningen fly förbannad. Dem temperamentsfyllde mittfältaren och den tjurskallige managern gick helt enkelt inte ihop. Sporting Lissabon tog tillfället i akt och kontrakterade holländaren. Emellertid gjordes värvningen för sent, och eftersom han inte fick delta i några tävlingssammanhang lånades han omgående ut till Zaragoza. Det blev av olika anledningar bara elva matcher och innan säsongen var slut hade han skrivit på för Milan. Och just det, tränaren i Ajax var en viss Johan Cruyff, samme man som garanterat hade ett finger med i spelet när Joan Laporta som ny president signade Rijkaard som tränare för FC Barcelona 2003.
 
Jag kommer framöver att fortsätta göra tillbakablickar inför möten med lag som Barça, på ena eller andra sättet, har beröringspunkter med.
Förhoppningsvis med dig som läsare igen.

Visca Barca y Aupa Zaragoza!