Idag, den 1 februari 2014 gick en Atlético-legendar ur tiden. Därför har Atlético-redaktionen valt att återpublicera Niclas Bobergs artikelserie om mannen som har en alldeles speciell plats i alla Colchoneros hjärta. Don Luis Aragonés, du kommer alltid att vara ihågkommen och framförallt saknad. Tack för allt.

Ursprungsartikeln är skriven den 25 december 2008.

Den 28 juli 1938 föddes José Luis Aragonés Suárez Martinez i Hortaleza, Madrid. Luis Aragonés har haft en lång och framgångsrik karriär både som spelare och tränare för Atlético de Madrid. Luis var en av stjärnspelarna under de tio år han spelade i Madridklubben under klubbens storhetstid under det sena 60-talet och det tidiga 70-talet. Han var bland annat var med och vann tre ligatitlar och två cupsegrar som spelare. Denna första del om Luis Aragonés handlar kort och gott om hans aktiva karriär medan del II fokuserar på hans efterföljande karriär som tränare och då framförallt hans tid i Atlético de Madrid.

Den tidiga karriären
Sin aktiva karriär som fotbollsspelare inledde Luis Aragonés i Madridklubben Club Getafe Deportivo som numera är mer känt under namnet Getafe CF. Som 20-åring värvades han av Real Madrid, men Luis hade svårt att ta en plats i dåtidens giganter och han blev utlånad till bland annat Recreativo de Huelva och Hércules. Två år senare 1960, värvades han av Real Oviedo och där debuterade han i den spanska högsta divisionen med att göra fyra mål på 13 matcher. Något som fick Sevillaklubben Real Betis att öppna plånboken och locka ner honom till Andalusien. Tre säsonger blev det i det grönvitrandiga, där även målskyttet lossnade för Zapatones som gjorde 33 mål på 86 matcher. 

Atlético de Madrid
1964 var året då Atlético de Madrid lyckades värva den då 26-årige anfallaren till sig och det blev en succé från första början. Luis Aragonés gjorde 19 mål när han spelade samtliga 30 matcher (La Liga innehöll bara 16 lag) för Madridklubben under sin första säsong hos Rojiblancos när man slutade tvåa i ligan bakom omöjliga Real Madrid. I Copa del Generalísimo som den inhemska cupen kallades på den tiden gick det desto bättre då Atlético vann finalen mot Zaragoza med 1-0 via mål av José Cardona från Honduras. Luis Aragonés spelade till höger i anfallet och många av hans mål kom efter frisparkar eller straffsparkar och hans smeknamn Zapatones och kan fritt översättas till stordojan. En kombination av styrka och teknik gjorde honom till en besvärlig pjäs för motståndarnas försvar under den drygt tio år långa aktiva karriären i Atleti. 



Säsongen efteråt 1965-66 tog Atlético de Madrid sin femte ligatitel när man vann endast en poäng före den bittra vita ärkerivalen Real Madrid. Luis Aragonés fortsatte att ösa in mål framåt och noterades för 18 mål på 28 matcher. Han var genom detta en starkt bidragande orsak till att Atlético hade ligans bästa målskillnad på +34, då man gjorde flest mål 54 och släppte in minst 20!

Sedan följde tre år utan titlar för Atlético de Madrid även om Zapatones fortsatte att göra mål framåt och i anfallet fick han sällskap av en annan legendarisk målskytt i Los Rojiblancos José Gárate (241 matcher och 109 mål samt Pichichi tre år på raken 1969-71). I ligan radade man upp placeringarna fyra, sexa och sexa innan man åter fick lyfta bucklan som bevis på att man var spanska mästare våren 1970 under ledning av den franske tränaren Marcel Domingo. Atlético de Madrid hade en hård kamp med Athletic Bilbao under våren och när baskerna vann hemma mot Atleti i den 28 omgången med 2-0, så hade lejonen saken i egna händer. Men ödet vill annorlunda då baskerna torskade i den näst sista omgången borta mot Valencia, samtidigt som Atlético krossade Real Sociedad på hemmaplan med 4-0. I och med segern mot La Real gick Atleti förbi baskerna med en pinne. Ett försprång som man höll via vinst med 2-0 på bortaplan mot CD Sabadell i den sista omgången och klubbens sjätte ligatitel var ett faktum. Luis Aragonés blev Pichichi när han vann skytteligan på 16 mål, tillsammans med sin lagkamrat Gárate och Real Madrids Amancio Amaro. 





Säsongen 1970-71 som regerande mästare blev tung för Aragonés som missade nästan halva säsongen på grund av skada och hann bara spela 17 matcher för sitt Atleti och noterades bara för tre mål. Trots att Zapatones hade problem var Atlético med i kampen om ligatiteln till slutet även om man fick se sig besegrade av Valencia och Barcelona med endast en poäng. I skuggan av Aragonés steg en annan numera känd tränare fram som lagets näst bästa målskytt efter Gárate, Javier Irureta med 12 fullträffar.

Hösten 1971 utökades La Liga med två lag till att innehålla 18 lag. Luis och hans Atlético de Madrid var dock akterseglade på sin fjärdeplats i kampen om ligatiteln som gick till våra bittra ärkerivaler från de norra delarna av den spanska huvudstaden. Under hösten bytte man även tränare då fransosen Domingo lämnade skutan till förmån för österrikaren Max Merkel. På vårkanten 1972 kunde man ändå glädja sina trogna fans med en seger i Copa del Generalísimo som var namnet på den Spanska cupen fram till 1976. I finalen besegrade man ligatvåan Valencia med 2-1, efter mål av Gárate och Salcedo.

Under österrikaren Merkels hårda piska vinner Atlético de Madrid åter ligan säsongen 1972-73. Luis Aragonés är på ålderns höst fortfarande en vass målskytt och toppar lagets interna skytteliga med 16 fullträffar, inte illa pinkat av en då 34-årig Zapatones!

Hans aktiva karriär började dock lida mot sitt slut och möjligen var det chansen att få spela Europacupen för mästarlag som gjorde att Luis trots allt fortsatte kriga på för Atlético. På tränarfronten tog argentinaren Juan Carlos Lorenzo över rodret för Atletiskutan och ledde de regerande mästarna fram till en andra plats bakom FC Barcelona i La Liga. I Europacupen tog sig Atlético de Madrid ända fram till final mot Bayern München. Den 15 maj 1974 spelades finalen på Heysel stadion i Bryssel. Ett Atlético de Madrid hårt drabbat av skador och avstängningar gör en heroisk insats mot det mer namnkunniga motståndet från München, som bland annat innehöll följande imponerande sextett: Sepp Maier, Paul Breitner, Georg Schwarzenbeck, Franz Beckenbauer, Uli Hoeness och Gerd Müller. Med sju minuter kvar av matchen får Atlético en frispark lite till vänster framför tyskarnas straffområde som Luis Aragonés förvaltar på bästa sätt när han skruvar bollen runt muren in i nätmaskorna bakom Sepp Maier till 1-0. Atlético de Madrid var på väg mot sin främsta titel någonsin, men i matchens sista sekunder klipper Schwarzenbeck till från distans och Reina i Atletimålet når inte bollen som smiter in i vid hans högra stolprot. Kvitterat till 1-1 och ett snöpligt slut på matchen som inte har en förlängning utan det är omspel som gäller två dagar senare. Något som var ödesdigert för Atleti som torskar med 4-0 och det var samtidigt startskottet för den tyska dominansen i Europa, då man vann Mästarcupen tre år på raken 1974-76!

Se målen från finalen mot Bayern här!



På höstkanten vill inte Bayern spela i Intercontinentalcupen och Atlético tar deras plats. I dubbelmötet mot Club Atlético Independiente från Argentina förlorar Atlético de Madrid den första matchen på bortaplanen med 1-0. Den 10 april 1975 spelas returen på Vicente Calderón med Luis Aragonés som tränare för laget, då han över en natt tog över efter Juan Carlos Lorenzo hösten 1974. Från sidlinjen ser han sina rödvitrandiga krigare vända på underläget och vinna matchen med 2-0 via mål av Irureta och Ayala. Luis Aragonés fick därmed en flygande start på sin nya karriär som tränare, sedan Zapatones beslutat sig för att lägga skorna på hyllan för gott. Något han kunde göra med gott samvete efter att ha varit en av Madridklubbens främsta spelare under tio år, där han spelade 265 ligamatcher och gjorde 123 mål, ett snitt på ett mål varannan match! Något som placerar Luis på andra plats i Atléticos interna skytteliga, bakom Escudero som toppar tabellen på 150 strutar!

Under hela sin karriär spelade José Luis Aragonés Suárez Martinez 360 matcher i La Liga och gjorde 160 mål!

Han representerade även det spanska landslaget vid elva tillfällen och gjorde tre mål.

Ett utmärkt tillfälle att för evigt hylla en av de främsta spelarna i Atlético de Madrid genom historien är att döpa den nya arenabygget till Estadio de Luis Aragonés! 

Den andra delen om Luis Aragonés - El sabio de Hortaleza. Kommer inom kort och handlar givetvis om den långa karriären som tränare...

Fakta om Luis Aragonés 

Född:
1938-07-28
Längd: 180 cm
Klubbar: Getafe, Recreativo de Huelva, Hércules, Úbeda CF (Real Madrid Castilla), Real Oviedo, Real Betis och Atlético de Madrid (1964-1974)
Landskamper för Spanien som aktiv: 11/3 mål

Meriter med Atlético:
3 ligatitlar (1966, 1970 och 1973)
2 cuptitlar (1965 och 1972)
1 Trofeo Pichichi (1970) 


Statistik i Atletitröjan!

Säsong  Pl  M   Mål
1964-65  2  30  19
1965-66  1  28  18
1966-67  4  23  11
1967-68  6  28  16
1968-69  6  17  04
1969-70  1  30  16
1970-71  3  17  03
1971-72  4  31  11
1972-73  1  32  16
1973-74  2  23  09
1974-75  6  06   0

Förklaring:
Pl = Ligaplacering
M = Antal matcher
Mål = Mål av Luis


Främsta målskyttar i Atlético de Madrid i La Liga

150: Adrián Escudero
123: Luis Aragones
112: Campos
109: José Eulogio Gárate
93: Joaquin Peiro
82: Ruben Cano
80: Juncosa
76: Manolo Sanchez
75: Fernando Torres
73: Adelardo


Främsta målskyttar totalt i Atlético de Madrid

Plac Namn Mål Matcher Säsonger
1 Luis Aragonés 172 370 12
2 Escudero 167 323 13
3 Garate 134 324 11
4 Joaquin Peiró 127 219 8
5 Aderlardo 113 551 17
6 Enrique Collar 104 468 16
7 José Juncosa 102 218 11
8 Rubén Cano 97 203 6

 

Enrique Collar 16 468 104 6,5 0,222222222

José Juncosa 11 218 102 9,272727273 0,467889908

Rubén Cano 6 203 97  

 

Källor: lfp.es, wikipedia och atleticopedia