Laget som häpnade världen, laget som gav glädjen ett ansikte och som gjorde att beteckningen tiki-taka fick internationellt uppmärksamhet brukar nu oftast kopplas till negativa nyheter. För ett tag sedan var det Iniestas förlängning som inte blev av, sedan var det Rosells mystiska kontakter i Brasilien och nu senaste är det Messi som har svarat tillbaks till Vice-presidenten Javier Faus och menade att ”Han inte vet något om fotbollen och försöker driva FC Barcelona som om det vore ett företag”.
 
Lägg därtill Tata som har kritiserats ganska mycket från pressen hittills och det verkar plötsligt som om klubben befinner sig i kris. Men vad är det egentligen som händer med Barça? Hur är situationen i klubben? Och det viktigaste av allt, vart är vi på väg?
 
Sandro Rosell gick ut i dagarna och försvarade laget gentemot alla kritik som man har fått från olika håll. Allt ifrån Messis familj till de olika anklagelser som kommer från pressen.
 
 
Men vi har även bjudits på en hel del magiska ögonblick. I januari tidigt på åren spelade Barça en bländande fotboll i sina matcher och för undertecknad var det speciellt en match mot Malaga på bortaplan, där Busquets och kompani rullade bollen mellan varandra på mittplan mellan malagaspelarna, som har suttit kvar någonstans i huvudet. En av de absolut bästa matcherna jag har sett laget spela.
 
Det som senare skulle bli en rekordsäsong när det gäller antalet poäng i ligan omvandlades trots det till en svag sådan då laget kördes över fullständigt av Bayern i semifinalen. Klubben som under så många år hade visat upp vad vacker fotboll egentligen innebär, fick till slut smaka på sin egen medicin. Ribery och grabbarna såg till att den långa smekmånaden tog slut.
 
 
Samtidigt som de flesta inväntade den nya säsongen så värvades Neymar och media fokusen på brassens presentation är bland det värsta undertecknat har upplevt. Frågor, funderingar och framförallt förväntan rådde bland journalisterna på plats. Medan de som inte kände den unga brassen var mer tveksamma, undrade resten hur han skulle anpassa sig till den europeiska fotbollen samt ifall Ney verkligen var de stora scenernas man.
 
Veckorna efter var det inte så många som tvekade. Efter den imponerande Confederations cupfinalen mot Spanien där brassarna vann med hela 3-0 i en fullsatt Maracana var nästan alla övertygade. Barça hade värvat rätt spelare.
 
 
Sedan kom det tråkiga nyheten åter tillbaks till den fina kuststaden i Spanien. Titos sjukdom ville inte ge sig och denna gång var det mer seriöst än tidigare. Tito fick ge upp sitt tränaräventyr i Barça för att istället kämpa för sitt liv och besegra cancern. Nyheten slog ner som en bomb i klubben som redan tidigare hade valt att inte förlänga med Abidal som hade drabbats av den envisa sjukdomen innan.
 
 
I det sportsliga skulle en tränare presenteras och det var kanske inte det enklaste med tanke på att det skulle vara någon som borde passa in inom väldigt olika ramar. Precis som en jobbansökan krävdes det en del förmågor som man nästan alltid frågar efter, ”kunna arbeta i en grupp, ha många bollar i luften och kunna prestera under press”. Tänk om Tata verkligen visste vad allt detta verkligen innebar.
 
Hursomhelst så var det argentinaren som till slut valdes som ersättare och han fick hoppa in mitt under försäsongen. Samtidigt hade en hjälptränare redan värvats ifrån Titos begäran och hela den tidigare tränarstaben hade fortfarande ett år kvar i sitt kontrakt med klubben.
 
Tata med sin sedvanliga eleganta, men ganska klara sätt, meddelade att samtliga inom tränarstaben skulle fortsätta under honom tills vidare beslut kunde tas. Det gjorde att hela 33 personer var anställda för att ta hand om världsstjärnorna i truppen, nytt rekord.
 
 
Månaderna gick och segrarna upphörde aldrig. Det gick så bra för laget att det var svårt att hitta saker och kritisera. Men trots det är den spanska pressen världsmästare på att lyckas hitta dessa på något sätt. Lagets spel diskuterades och det var faktiskt inte helt utan grund. Under vissa perioder i matcherna kändes laget lite vilsen och medan en del såg det som normalt för en tränare som var på jakt efter sin egen stil, så var det oacceptabelt och historiskt det argentinaren höll på med enligt andra. När sedan laget förlorade två matcher i rad så exploderade allting på nytt.
 
Men även det passerade. Laget började hitta sitt spel igen och segrarna gjorde comeback utan större svårigheter. Men problemen återstod. Samtidigt som nästan halva ordinarielaget var på skadelistan, inkluderat världens bästa spelare Leo Messi, kom det kritik efter kritik efter kritik.
 
Ibland var det spelet som fortfarande kritiserades och andra gånger kom det fram uppgifter i den argentinska pressen om att Tata kanske skulle säga adjö redan nästa sommar. Anledningen var just den kritik som han hade fått utstå trots lagets position i ligan samt ute i Europa. Men Tata hann knappt förneka uppgifterna innan nästa bomb förlöstes. Denna gång var det Messis pappa som anklagades för att vara inblandad med narcotraficantes där det hade sagts att han hade samarbetat med dessa grupper i och med de uppvisningsmatcher som sonen hade spelat under sommaren. Detta trots att både polisen samt inrikesministeriet i Spanien hade förnekat att stjärnans far hade varit inblandad i utredningen.
 
Det hela vill liksom aldrig ta slut. Och som sagt innan så har även Messi gått ut och både försvarat sin familjs namn och förnekat all inblandning i dessa anklagelser, samt även svarat tillbaks och kritiserat ganska hårt Barças Vice-president som i sitt uttalande tidigare under säsongen menade att han inte förstod poängen med att förnya Messis kontrakt varje säsong.
 
 
Allt detta medan den nya anlända superstjärnan Neymar redan befinner sig i Brasilien för att njuta av en längre julsemester i och med att han fick sin femte gula kort och därmed är avstängd för nästa match. Brassen har annars varit den glänsande stjärnan i laget som av anklagelserna och kritikerna att döma, stämplats som en ”krisdrabbad” klubb.
 
Men precis som Messi tidigare meddelade i sin radiointervju är FC Barcelona världens bästa klubb. Laget har interna problem precis som vilket annat lag som helst. Skillnaden är att man kritiseras och bedöms på ett särskilt sätt med tanke på sin politiska och strategiska situation. Eller som Getafes president uttalade sig häromdagen efter lottningen av åttondelsfinalerna i den spanska cupen: ”Vi har chans mot Barcelona eftersom de verkar vara distraherade av hela den här Independencia historien…” Kommentarer överflödiga.
 
 
FC Barcelona är mer än en klubb, på både gott och ont. Det är just därför man är så omtyckt runt om i världen även om det finns en hel del intresse att försöka nedvärda lagets prestationer under de sista åren. Man är och bör inte heller vara någon slags offer som får allt emot sig, men ibland blir det bara för mycket.
 
Man leder ligan med väldigt bra spel stundtals och vann sin grupp i Champions. Man har bjudit på spektakulära matcher där framförallt Neymar har charmat ordentligt hemmapubliken. Trots skadorna på nyckelspelare samt kritiken har Tata lyckats väldigt bra ifall man tar allt som har hänt i åtankarna. 2013 har varit ett väldigt bra år och precis som i livet så händer det både positiva samt negativa saker. Det gäller att lära sig av misstagen och fortsätta. Nästa år lovar gott med bland annat en åttondelsfinal mot självaste Manchester City och alla deras stjärnor. Men Barça kommer vara redo.
 
 
På söndag väntar Getafe på bortaplan utan både Messi och Neymar innan man tar en liten paus i ligaspelet. 2013 verkar aldrig ta slut…
 
 
God Jul och Gott Nytt År!