I en match där ett första mål av Athletic hade inneburit frustration för hemmalaget och panik för hemmapubliken smäller Amorebieta in det första redan efter 22 minuter. En vacker tvåfotare med avslutande klack men tyvärr i egen kasse. Redan där kändes det som om rullgardinen gick ner för Athletic. Barcelonaspelarna fick tillbaka självförtroendet och hittade snabbt Athletics svaga delar och det är ju rätt många den här säsongen tyvärr.

2-0 målet är en våt dröm för vilken fotbollsnörd som helst. 21 passningar avslutas kliniskt av Xavi och 3-0 kom efter en djupledsboll till Eto’o som iskallt rullade in bollen med vänsterfoten.

Vad gick fel? I sin iver att pressa Barcelonas bollhållare gick Athletic i fällan och lyfte hela mittfältet för långt. Med sex spelare i press över mittlinjen så skapades en jätteyta bakom mittfältet. Den ytan var Barcelona snabb att utnyttja.

I andra halvlek var det Ronaldinho show. Aranzubia, stolparna och ribban var det enda som hindrade att Barcelona gjorde fler mål. Athletic var inte ens nära en enda riktig målchans

Solklar förlust och jag måste säga att det smärtar att se Athletic spela fotboll just nu. I en match mot Barcelona blir bristen på snabbhet allt för tydlig. Vi springer långsammare, passar långsammare och är långsammare in i markeringen. Athtletic känns som när man spelar fotboll på TV-spel utan att hitta snabb knappen. Det saknas passningstempo, det saknas löpningar och framför allt vilja. Var är viljan?

Nu är det inte den här matchen som vi skall plocka poäng i men sättet vi förlorar på retar mig oerhört. En spelare som Yeste ger inte ens 75% i en match på Camp Nou. Det kan jag aldrig acceptera. Nu måste våra bästa spelare kavla upp ärmarna och förstå att det här är på allvar annars kan vi mycket väl bli det lag som följer med Gimnastic och Real Sociedad till Segunda. 

Tre poäng hemma mot Gimnastic nästa söndag är ett måste om inte nedflyttningsspöket skall börja skrämma oss igen.

Varningar:
Athletic: Bergara