Årets första lunchmatch för Athletic gick idag av stapeln på Cornellà-El Prat i Barcelona mot ett Espanyol som sökte sin första vinst i ligan för säsongen.
 
En del frågor som fick sitt svar redan innan matchen var kring hur Athletic skulle formera sina styrkor. Bielsa valde följande startelva:
 
Iraizoz; Iraola, Gurpegi, Amorebieta, Iñigo Pérez; Iturraspe, De Marcos, Muniain; Susaeta, Aduriz,och Ismael López.
 
Det betyder att den förändring som skett sedan föregående omgång var att Ekiza bytts ut mot Amorebieta som dagen till ära var tillbaks från skada.
 
Dom här lunchmatcherna saknar ju en del i inramning och det blir lätt lite trist och avslaget från läktarhåll. Men om nu publiken var lite söndagssömnig så är det ingenting mot vad de rödvita från Bilbao var den här söndagen.
 
Absolut ingenting i spelet fungerade under de första 20 minuterna. Det är dåligt passningsspel, löpningarna finns inte där och försvaret är som vanligt det här året fullständigt jättevirrigt. Espanyol bidrar såklart till det att det ser ut såhär. Man säkrar upp bakåt sätter press och tar rätt beslut i sitt spel.
 
Det tar heller inte längre än till den 19:e minuten innan Javi López kommer frispelad i högra delen av straffområdet och iskyligt sätter bollen i Gorkas bortre hörn. !-0 och det känns inte alls oförtjänt. Fram till målet är Athletic inte alls med i matchen.
 
Efter målet kommer Athletic in i matchen något, Muniain som tidigare varit helt osynlig får en del bollar som han kan göra något med. Samtidigt är Athletic fortfarande håglösa och tar inte alls dom löpningar man är van att se. Dessutom har Oscar de Marcos en av sina absolut sämsta dagar på mycket länge. Försvaret är också fortsatt virrigt.
 
Det här manifesteras återigen när Longo i den 41:a minuten rinner igenom och petar bollen förbi Gorka men på något märkligt vis inte hinner upp den utan får se bollen rinna ut över sidlinjen utan att kunna slå in den i öppet mål, Longo ska dock få sin revanch relativt snart. I den 44:e minuten lyckas han komma till skott i straffområdet. Gorka räddar men returen kan Verdú slå in i öppet mål. Här känns det lite som tack och god natt för Athletic och matchen. Som tur är för de rödvita så flöjtar domaren av för halvtid strax därefter.
 
I halvtid byts den helt misslyckade de Marcos ut och in kommer Ibai, som alltid med pondus och med en pålitlig högerfot. Spelet är nu jämnare med ett visst övertag för Athletic och i den 55:e matchminuten får Athletic frispark mitt på offensiv planhalva, Ibai slår den som ett väl avvägt inlägg och Aduriz sätter pannan perfekt till bollen och det står 2-1. Hoppet lever.
 
Nu svänger matchen och framförallt gäller det chansmässigt. Aduriz är nära att göra ett till på nick vid hörna och på en av dom efterföljande returerna har Ibai ett riktigt bra skott.
 
I den 69:e minuten byts Llorente in till spridda busvisslingar men mestadels applåder från bortafansen. Det tar inte heller lång tid innan bytet visar sig vara riktigt bra. Efter att först ha fått röra bollen lite snabbt i en nickduell så kommer hans nästa bollkontakt i form av mottagning på en perfekt genomskärare från Muniain. Llorente tar med sig bollen, avancerar förbi sin försvarare och sätter 2-2 stensäkert med vänstern.
 
Nu följer en period där Athletic går för segern och radar upp chanser. Närmast är Iraola efter en halvt misslyckad nedbröstning från Llorente. Det ska också sägas här att Àlvarez gör en helt fantastisk räddning.
 
Men precis som så många gånger förr med Athletic under Bielsa så händer det som inte får hända på slutet. Espanyol kontrar, Amorebieta är på mellis, Gorka är på mellis och Longo sätter sitt friläge den här gången. Han avslutar med att springa ut till publiken och fira vilket föranleder hans andra gula kort för dagen och utvisning från en mycket petig domare.
 
Nu var väl ändå rullgardinen neddragen för gott? Nej då, än en gång reser sig lejonen från Bilbao. Tre minuter efter Espanyols ledningsmål i den 80:e minuten kilar Susaeta fram på kanten, spelar in bollen till Aduriz som klipper till på volley helt otagbart för Álvarez i Espanyol-målet.
 
Efter det här lyckas faktiskt spelet gå ner en aning i tempo och den enda riktiga chansen som uppstår är när San José och Gorka lyckas krångla till det något enormt och missförstå varandra vilket leder att Amorebieta tvingas ta en frispark och ett gult som faktiskt lika gärna kunde ha varit rött men som leder till en resultatlös frispark.
 
Sammanfattningsvis kan man dra till med den gamla klyschan om att det här var en match med två ansikten. Espanyol dominerar den första halvleken och ser oslagbara ut. Athletic lyfter sig i andra samtidigt som Espanyol blir nervösa och tappar sitt spel. En poäng att ta med hem ska Athletic vara glada för även om det faktiskt lika gärna kunde varit tre.
 
Om man går in på enskilda spelare så var Gorka svajig så det räckte, man börjar snart undra om det inte är dags att ge Raúl chansen. Amorebieta var ungefär lika risig som San José varit i försvarsspelet tidigare under säsongen, fast långsammare. Den normalt så pålitliga Iraola har en bra bit kvar till storform.
 
Aduriz var ju såklart bäst med sina två mål och Llorente visade att han vill vara med och spela på riktigt och inte bara sitta av sitt kontrakt.
 
Bytena i den andra halvleken spelade också stor roll. Muniain klarar än så länge inte av att både hålla i det offensiva mittfältet och samtidigt ta en stor ledarroll. Han blommade verkligen ut när de två pondusspelarna Ibai och Llorente kom in.
 
Jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför Bielsa inte kan hitta en roll för Ibai som gång efter gång visar att han höjer laget när han kommer in. Jag kan däremot mer och mer förstå dom som ropar efter Borja Ekiza för säga vad man vill, lika virrig som övriga i försvaret är han inte.
 
Två nya chanser att bevisa att man börjar få ordning på spelet kommer på San Mamés i veckan. Först mot Hapoel i Europa League på torsdag och sen hemma mot Málaga på söndagen. Låt oss verkligen hoppas att den defensiva röran är på väg bort och att man kan få bättre stabilitet i offensiven.
 
Aupa Athletic